Januari 12, 1998 Efter 18 timmars nästan oavbruten marsch med full plutonspackning gick vi äntligen i mål på fästningen. Snöstormen i början var speciellt jobbig men jag kommer aldrig att glömma fänrik Axenfjords stora flin när 4:e pluton gick fel redan efter några kilometer och inte såg när vi i 5:e som marschade precis bakom dem svängde 90 grader höger. Istället för att ropa efter dem tittade fänriken bara bakåt mot oss och hans leende var som en liten sol i snöyran. Skadeglädje är sannerligen den enda sanna glädjen. De kom inte ikapp oss igen förrän sent på natten. Bara en tredjedel av plutonen slutförde marschen och själv har jag stora minnesluckor från natten men jag var iaf en av dem som klarade det. I morgon delas jägarbågen ut till de som klarade sig. Resten får se fram emot att göra om eländet. Februari 12, 1998 Slutövning på kvarn, dag två. Det börjar gå på rutin att slå pansarförbanden. De har alltid så bråttom framåt att de inte hinner se något åt sidorna. Lär de sig aldrig? Plutonchefen berättade att han gömt sig i en gran med sin signalist när ett helt pansarkompani plötsligt beslutat sig för att gruppera och slå läger precis där. De fick sitta kvar tills det blev mörkt innan de kunde smyga därifrån, givetvis med en fin kartskiss över hela grupperingsområdet. Februari 13, 1998 Nåt händer. Övningen avbröts plötsligt och vi fick pipa om till skarpt. Vi hann knappt packa ihop innan det blev fordonsmarsch i ilfart norrut. Sömnbristen gjorde det hela till en livsfarlig förflyttning vilket vi påpekade men istället för vila så beordrades andreförarna till att klippa till föraren med dunkslangen vid minsta tecken på att somna till. Vilken jävla idiotorder.. alla vet ju att andreföraren alltid somnar först. Vi stannade vid ett förråd någonstans och lastade skarp am. Mer skarp am än jag sett under hela utbildningen. En del av plutonsutrustningen dumpades för att få plats med mer am. Något är definitivt på gång. Ryktesspridningen är i full gång och alla möjliga teorier cirkulerar. Det är särskilt oroande att vi fått ut skarpa robotar eftersom de är så dyra att vi bara fått öva med simulator-system. Februari 14, 1998 Jag vet inte riktigt var vi är längre. Gissningsvis någonstans nordväst om Stockholm. Kartor har utlovats under dagen men jag tror det när jag ser det. En första orientering uppifrån om läget har äntligen kommit. Ett ryskt landstigningsföretag har helt överraskande och utan förvarning påbörjats på östkusten. Bedömt en hel brigad håller redan på att landstiga och rusar västerut för att skära av landet på mitten. Officielt förnekar Ryssarna fortfarande att något pågår och en viss osäkerhet verkar råda men full mobilisering verkar vara i full gång sedan gårdagen. Vi får iaf möjlighet att slå upp våra tält och vila medans spaningsplutonerna jobbar. Sent på förmiddagen börjar vi höra ljudet av stridsfordon som passerar på vägarna. Det pågår hela natten. Vi har bara genom att sitta still hamnat långt bakom fiendens linjer i den fientliga brigadens bakre läge. Andra plutoner kommer att få slå mot spetsförbandens ledningsfordon, vi kommer att göra nytta på en helt annan nivå. Trots utmattning är det svårt att somna. Det börjar sjunka in att det faktiskt händer. Februari 15, 1998. Stridsfordon har passerat hela för och efter middagen. Hundratals vagnar måste ha passerat vid det här laget. Klockan är nu 16:00 och vi kan knappast bli mer redo. En ordonnans har precis lämnat över kartunderlag från FÖRDUNDs spanings grupper. Gruppcheferna är kallade till plutonchefen för ordergenomgång medans grupperna river förläggning och ser över sin utrustning en sista gång så snart bär det av. Detta kanske är sista gången jag skriver något. En skrämmande tanke.
Fienden: En rysk pansarbrigad har landsatts på östkusten och tränger nu in i landet med hög fart. Landsättningsföretaget har uppnått en hög nivå av överaskning och det är nu av yttersta vikt att bryta fiendens försörjningslinjer. Civila: Rapporteras ha flytt eller avhysts av fienden från området men det kan inte uteslutas att enstaka civila fortfarande gömmer sig i området. Sidogrupperade förband: En JGRK pluton finns i området och kan nyttjas för indirekt eld. Inga andra egna förband finns inom en radie av minst tre mil. Terrängen: Snötäckt granskog med mindre öppna fält. Skymningen inträder ca 16:00 med fullt mörker ca 18:00. Väder: Lätt snöfall. Prognos för ökad nederbörd under kvällen. Vind medel till hård. Order: Plutonen skall bedriva störstrid i angivet område och med ledning av kartunderlaget från fördelnings underrättelse kompaniet slå mot fiendens logistik, understöd och ledningsförmåga. Denna uppgift skall fortgå under minst 7 dygn eller tills plutonens förrådstatus inte längre tillåter lösande av uppgift eller fienden lämnat området.
SPELSTART: Alla understödsvapen, en del av specialistutrustningen samt understödsvapen och optik ligger i fordonen från start. Vid respawn får man en standardloadout som är samma för alla. Understödsvapen och utrustning som gått förlorade måste bärgas från fältet. Man börjar närmast fordonet man tillhör. RESPAWN: Sker på stabens TGB20. När man spawnar ingår man inte längre i sin startgrupp utan tillhör en tid jägarbefälet och plutonsjukvårdaren. Om 4 man spawnat inom ca 20 minuter så bildar de en ny omgång som strider till fots (fordon spawnar inte). Om TGB20:n blir förstörd så skapas en ny spawn någonstans på kartan och Fria Kriget startar. Vänta då i spectate tills 4 eller fler spelare väntar på respawn innan ni spawnar in och bildar en ny grupp för att bedriva fria kriget. (se Fria Kriget) FRIA KRIGET: Under fria kriget är det tillåtet och till och med nödvändigt att bruka erövrad fiendemateriel. Försiktighet bör dock iakttas för att undvika vådabekämpning från egna förband. AVSLUT: Efter 3 timmar avslutas uppdraget automatiskt (en varning visas 10 min innan) även om man inte hunnit slå ut alla mål.
Underhåll: Plutonens reserv förvaras på jägarbefälets TGB 20. Jbef fördelar efter behov. Påfyllning finns 10 mil bort och kommer inte att ske under OP:en så hushåll med förråden. Sambandsplan: Långvåg (Ra180/Ra145 8km) Kanal Nät Frekvens 1: Plutonstridsnät 50 MHz 2: Skvadronstridsnät 60 MHz 3: Bataljonstridsnät 65 MHz Kortvåg (Ra135 för GC och stf GC, 2km) Kanal Nät 1: EB 2: FB 3: GB Sjukvårdsregler: Plutonsjukvårdare kan sätta dropp och sy samt PAK:a i TGB 20. Gruppsjukvårdarens jobb är i stort att stabilisera och transportera skadade till PLSJV för mer kvalificerad vård.
Fria kriget är en form av gerillakrigföring som förs med avskurna och ofta splittrade mindre militära enheter inom av fienden taget område. Striden skall främst genomföras med eldöverfall och överfall mot fiendens staber, fordonskolonner, förläggningar och förråd för att försvåra fiendens verksamhet. Inom ockuperade områden kommer också jägarförband att genomföra störstrid, som är en planerad operation bakom fiendens linjer – till skillnad mot fria kriget som är oplanerat. Under det kalla kriget ingick det fria kriget i större eller mindre grad i värnpliktsutbildningen och syftet var att samtliga värnpliktiga soldater skulle kunna bedriva gerillakrigföring vid ockupation av svenskt territorium. Handbok Markstrid har följande att säga om fria kriget: Enheter som skiljs åt under strid och som inte kan förenas med egna förband eller fortsätta striden enligt den högre chefens stridsplan, ska till det yttersta fortsätta att strida aktivt. Striden vid dessa förband samordnas om möjligt av chef för förband som avdelats för strid på djupet av motståndarens gruppering. Om sådan samordning inte kan ske, övergår de splittrade förbanden till fria kriget. Det innebär att chefen för en sådan enhet själv väljer mål och syfte med striden. Folkrätten med Soldatreglerna gäller även under fria kriget.
Under 1990-talet ändrades inriktningen av K 3:s jägarbataljoner där initial stridseffekt prioriterades för att möta hot från specialförband och tidigt insatta luftlandsättningsförband. Innebörden av detta var att jägarbataljon 86 ersattes av ett nytt förbandskoncept som kallades för jägarbataljon 97 (även kallad för motoriserad jägarbataljon). Avsikten med jägarbataljon 97 var att ytterligare öka förmågan till taktisk rörlighet med välbeväpnade små enheter. Detta innebar att bataljonen började utvecklas ifrån ett jägarförband till ett lätt skytteförband med jägarkrav. Bataljonen hade ett mycket starkt pansarvärn och var arméns vassaste förband mätt i pansarvärnsförmåga per soldat. På grund av försvarsbeslutet 1996 fortsatte inte utvecklingen av jägarbataljon 97. Utvecklingsarbetet fortsatte med inriktning mot förbandskonceptet jägarbataljon 2000 Jägarbataljon 2000: Skulle med små men tungt beväpnade motoriserade enheter slå mot fientliga enheters logistik, understöd och ledningsförmåga på djupet av deras gruppering upp till regements och brigadnivå. En normal grupp om nio man var utrustad med två TGB 1111 PV-pjäsbilar beväpnade med en Rb56 PV-robot respektive en Mk 19, 40 mm granatspruta samt granatgevär, pansarskott, kulspruta 58B, stridsvagnsminor, närlys, lysraketer för signalpistol, sprängdeg, handgranater och rökgranater. Plutonens ledning bestod förutom plutonchef med ställföreträdare utav en stabsgrupp med: Ett Jägarbefäl (stabsgruppchef/kvartermästare)och en plutonsjukvårdare i en TGB 20, ett prickskyttepar (PSG90/AG90) som även fungerade som MC-ordonanser, en eldledargrupp (bestående av en eldledare, en e-signalist/fordonsförare och ett e-biträde i en RATGB 1112) samt två terrängbilsförare med en TGB 11.
